And everytime I walk to the mailbox, gotta hold myself down

Många säger att december är månaden de inhandlar flest presenter. Jag vet inte om jag tror att det stämmer. Personligen känns det som om jag delar ut små inslagna tingestar hela året om.

oh, hello friend

Jag minns dagen jag insåg att jag kände minst en person som fyllde år varje månad. Jag var smärtsamt noga med att fylla i deras födelsedagar i min kalender. Namn och hur gamla de var, i fall jag skulle glömma bort. Jag fyllde i alla mina klasskompisars födelsedagar, även om vi inte umgicks med varandra. Det var någonting magiskt över den dagen. Det kändes fel att inte uppmärksamma att genom det datumet förändrades världen lite. På den dagen föddes någon som betyder något.

A little bit French

Det är därför inte konstigt att presenter är något som fascinerar mig. Jag älskar att köpa presenter till människor även om förmågan att införskaffa bra gåvor tycks ha hoppat över mig. Ibland prickar jag fullkomligt rätt och ibland blir det magplask över det hela. Det viktiga är att det alltid finns en tanke bakom det hela. För det gör det. En enorm vilja att göra andra människor glada men något man kan ge dem.

Carnetsparisiens

Sedan har vi den fantastiska uppfinningen som är inslagningsspapper. Snören och band och kort och konstnärskap. Är den inslagen på ett roligt sätt spelar det nästan inte någon roll vad den innehåller. Jag säger nästan, för en kackerlacka skulle inte uppskattas även om den kom med en rosett runt halsen.

Postalpop

Vad tror ni vi kan öppna härnäst?

En tanke på “And everytime I walk to the mailbox, gotta hold myself down

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s